Jag är verkligen ingen vinter-fantast utan raka motsatsen: Jag hatar vinter o kyla =( o då menar jag verkligen HATAR!!! (Med risk att få många emot mig)

Men trots detta hat så tog jag ändå lite bilder på "spektaklet"  ;)

Visst är det snyggt på bild, men bara tanken att jag måste ut i denna kyla får mig att få frossa. Och sen går jag o skaffar en hund som fullkomligt älskar att vara ute i denna snö och springa runt och busa och tugga på pinnar.......

.......upptäckte att han nog kommer från en annan planet för han ser ut som en alilen......

.........så det är nog därför han tycker om detta väder ;)

När han sen ska in så sitter det stora snöbollar i fötterna på honom, men det bryr han sig inte om bara han får vara ute i snön :)

När han sen kommer in på kvällen så är han nöjd o belåten och somnar i de mest konstiga sov-ställningar ;)

Igår kväll blev jag väldigt orolig för min lilla kille för han betedde sig jättekonstigt. Låg först i soffan o skakade så jag tog ut honom för att se om han hade problem med sin mage. Men så fort han kom ut så var han sitt vanliga busiga jag igen. Så då skulle vi gå in och då blev han som förbytt, ville bara ut i hallen mot ytterdörren eller så rusade han in i vårt sovrum med svansen mellan benen. Jag trodde fortfarande att det var hans mage som spökade så han fick gå ut igen. Och samma visa igen, han var sig lik och busade. När jag gick mot dörren o kallade på honom så gnydde han och ville inte in. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag lockade med allt och till sist så kom han motvilligt in. När jag försökte lugna honom på köksgolvet så låg han bara o skakade och gnydde :( Snacka om att jag blev rädd. Kände på hans mage o tyckte den kändes spänd och han reagerade när jag masserade den. Min första tanke blev: magomvridning. Tårarna sprutade o jag såg framför mig hur han skulle in hos veterinär o få kämpa för sitt liv, och jag skulle inte klara en förlust av en hund igen så snart efter Cimba :( 

In på internet för att läsa om detta o vissa bitar tyckte jag stämde men vissa gjorde det inte. Så jag provade att ta honom till sin sovplats, och där kopplade han av o la sig till rätta ganska snart. Men jag hade en orolig natt, vaknade en gång i timmen minst o tittade till honom så han mådde bra. På morgonen tyckte jag att han var ganska sig lik, men inte 100 %. Men Elina såg vad felet var när hon tog hand om honom när jag skulle jobba. Han var rädd för kaminen i vårt tv-rum. Troligen var det så att han blev rädd för värmen o gick nog för nära den när vi eldade där på kvällen. Så nu har vi träning med att lugna honom o visa att den inte är farlig men att han ändå ska ha respekt för den.

Men gissa om jag drog en lättnadens suck att gå från magomvridning till rädsla, även om rädslan i sig inte är bra heller, men den är ju inte livshotande i alla fall. 

Så nu känns allt mycket lugnare o tryggare med min lilla skrutt igen. Tänk vad man fäster sig för dom goa liven <3