Den allra första riktiga skogspromenaden blev en riktig höjdare =)

Inte alls långt från vårt hus så går det in en liten väg som övergår i en skogsstig. Så vi gick dit och släppte Zunken och Zizo så dom fick lukta på massa dofter och Zizo fick öva på balansen. Ni kan gissa vad glad Zizo blev när han kom in i skogen och kunde vandra runt och bara njuta av friheten. Han dansade runt bland små-pinnar som han tog i munnen och sprang omkring med. Han hittade mossa på stenarna som han genast slet bort och slängde omkring sig.

Han låtsades att han jagade bort Zunken genom att springa emot honom då vände han stolt om, men när Zunken kom tillbaka så var han inte fullt så kaxig längre=)

Så när vi kom hem efter en kort stund i skogen så var han totalt slut och somnade helt utslagen på golvet :)

Nu har vi provat på lite slalom och först satte sig Zizo och bara tittade på pinnarna och undrade om det verkligen var nödvändigt med att ha sånt i trädgården. När han sen skulle följa min hand så blev han ännu mera brydd: "Vad ska detta vara bra för" ;)

Men efter ett tag så kom han på att det var ju lite roligt att göra det här.

Sen var det dags för första riktiga promenaden i våra skogar och områden, och först la han in bromsen, för varför ska man lämna trädgården. Men när han såg att Zunken också skulle med och att han sprang med glädje ut på promenad så var det bara att hänga på. Och han kom på att det var riktigt roligt att gå på promenad =)

I eftermiddags kom min kära lillasyster på besök, med sin make, från Småland. Och hon hade med sig den vackraste minnes-sten man kan tänka sig på min kära lilla prins Cimba.

Hon har målat efter ett kort på Cimba och i morgon ska jag skaffa lack för att skydda målningen. Sen ska den läggas ut vid minneslunden där Cimbas aska är utspridd.

TACK min allra käraste lillasyster för hjälpen! Den var verkligen JÄTTE-FIN!!!

Äntligen har min lilla ögonsten Zizo kommit hem.

Zunken blev jätteglad för en ny kompis, men tyckte det var konstigt att Zizo inte ville busa med honom utan sprang och gömde sig bakom mina ben. Men efter ett tag så vågade han lite mer, när han kom på att han inte var så läskig ;)

Men att hinna med en smått halvgalen Whippet är inte det lättaste när man bara är 8 veckor gammal =)  Men han ska få igen när Zizo vuxit till sig ;)

Nu börjar nedräkningen på allvar!! Inte lång tid kvar tills jag ska hämta hem min lille Zizo:)

Jag LÄNGTAR verkligen!! Denna tid kommer att kännas så LÅÅÅÅÅÅÅNGSAMMA................

Men när jag tittar på bilderna av honom så ser jag en ögonsten som verkligen söker kontakt och gillar att vara nära en=) och då vet jag att oavsett hur långsamt tiden går så är det värt att vänta ;)

Så håll till godo med dessa härliga bilder på min ögonsten Zizo =)

Idag var ytterligare en jätterolig dag=) jag fick träffa min lilla "bebis" Zizo igen.

Han blir bara mer och mer tillgiven och kommer verkligen springande varje gång man lockar på honom, och då menar jag verkligen springer, för han tar sats från där han står och har full fart rakt emot en. Hoppas han inte fortsätter med det när han är stor ;) utan tar det lite lugnare då=)

Nu börjar nedräkningen av dagar tills han får komma hem:)

Nu börjar förberedelserna på allvar inför Zizo´s hemkomst. Har gjort i ordning mat och vattenskålarna och satt dit en bild och hans namn. Jaja lite fjantig får man väl vara när man väntar smått ;)

Halsband hade jag ett, efter att vi köpt för stort vinthundshalsband till min lilla dotters Whippet. Man tycker det ser lagom ut när man står i affären men när man kommer hem så är hunden jättesmal runt halsen;) men det blev ju till fördel för mig nu när Zizo behöver ett när han blir stor=)

Försöker dessutom tänka igenom allt så det är valpsäkert här hemma så inte Zizo gör något som skadar honom på något sätt. 

Ja vad gör man inte för att få tiden att gå snabbt=)

Tänk att två så vitt skilda begrepp kan ge så lika känslor=)

Jag saknar fortfarande min lilla prins så det gör ont för ingen hund kan någonsin ersätta eller ta hans plats i mitt hjärta. Den platsen är helt och hållet reserverad åt Cimba! Han kunde konsten att visa olika mimiker när man pratade med honom, precis som om han förstod vad man sa till honom eller åtminstone ville försöka att förstå det;)

Och jag längtar så det gör ont efter min lille Zizo, för han har funnit och vunnit en ny liten plats i mitt hjärta som bara är hans del. När han gav mig sin djupa blick så såg jag att han och jag hittat varandra. Att han sen visade det så tydligt under promenaden genom att komma springande när jag lockade på honom gjorde bara att det hela bekräftades ännu mer.