Har en sådan där dag av stor saknad igen:(

Det kommer och går hela tiden, men det får man väl räkna med när man haft en trogen kamrat i nästan 11 års tid!

Vill dedikera två låtar av Michael Jacksson, som för övrigt dog samma dag som Cimba blev avlivad, till min lilla prins nämligen: "I Just Can´t Stop Loving You" och "Ben". Detta är två låtar jag ofta lyssnar på när jag sitter och sörjer min lille vän:(

Min lillasyster gjorde en väldigt fin avmålning av Cimba med hjälp av en enkel bläckpenna. Den syns här under tillsammans med bilden hon målade av, ville visa er andra hur fin den blev. Titta och njut av min lilla prins!!!

Något Cimba alltid uppskattade var att hänga med familjen på diverse upptåg;) Att följa med ut med husvagnen älskade han, vilket han tydligt visade genom att hoppa in och ockupera en av sofforna i husvagnen medan vi packade den. Det var ju tydligt att han inte ville att vi skulle glömma att packa med honom. Och så fort vi kom fram till en camping t.ex så fann han sig till rätta på en gång. Och han gick aldrig utanför förtältet även om det stod öppet och det gick hundar förbi utanför, utan han stod där och gnydde för att han så gärna ville att den andra hunden skulle hälsa på honom;)

Likadant har det varit när vi har flyttat så har han alltid funnit sig till rätta i nya bostaden, bara han har sin familj med sig så trivdes han var han än bodde:)

Ett speciellt minne jag minns om Cimba var när djuraffären hade hyrt in en djurfotograf och vi hade bokat tid där. Jag såg och hörde flera som hade problem med att få sina hundar att sitta still och att få några bra bilder, medan fotograferingen med Cimba tog ungefär 2-3 minuter så hade fotografen flera bra bilder. Jag fick sätta honom på plats och säga stanna, sen gick jag bakom några hyllor och gömde mig och sen pratade och lockade med honom. Han satt där och tittade med snett huvud och undrade varför matte gjorde så där;) men bilderna blev helt perfekta:)  Dom bilderna är det mest värdefulla jag har just nu, för det ligger mycket minne i dom=)

(tyvärr så blev inte avfotograferingen av bilden den bästa men ni får hålla till godo med det jag lyckades med;))

Under Cimbas uppväxt så får jag två väldigt viktiga möten med personer som lärt mig mycket hur hundar fungerar och speciellt en boxer fungerar.

Första tillfället var när uppfödaren ordnar så att ungefär 10 st boxerägare får gå en kurs med Renée Sjöberg. Hon var väldigt duktig på att lära oss hur hundar är mot varandra och hur man kan läsa hundars språk. Denna kurs var i två dagar och vi fick praktisera mycket genom att låta olika hundar möta varandra, och hon talade om vad hundarna visade för tecken. Dessutom så var 5 stycken av valparna med i Cimbas kull och uppfödaren tyckte det skulle bli kul för dessa att få träffas. Så hon ville att vi skulle släppa dom lösa så dom fick leka och busa. Men det som hände var inte så positivt för tre av valparna rök ihop inom bara några sekunder och det mest otroliga var att Renée såg detta precis innan det hände och sa det samtidigt som det hände. Cimba var som tur var inte med i detta slagsmål utan drog sig undan och där stod jag som stolt matte:)  Efter denna kurs åkte jag hem med mycket lärdom och mycket stolthet att ha en så härlig hund som fick så positiva ord från Renée, och detta är min allra första egna hund=) ja, jag är verkligen stolt:)

Det andra tillfället var en föreläsning av Memea Mohlin som också hade blivit inbjuden att föreläsa för boxerägare. Och hon visade också hur man tog hand om problemhundar men också hur man kunde kommunicera utan en massa koppelryckningar. Själv hade hon med en bordercollie som var helt underbar. Som avslutning på kursen så hade dom ett boxerrace, där självklart Cimba vann (hade samma tid som Memeas bordercollie) ytterligare en kurs där jag åkte hem som en stolt ägare av Cimba, för han skötte sig exemplariskt:)

(hittar ni filmer eller böcker om dessa kursledare så läs eller se det gärna för dom är väldigt duktiga på det dom gör)

Strax innan jag gick kursen med Renée Sjöberg så hade jag nästan gett upp och tyckt att jag var en usel hundägare som inte hittade fram till Cimba men hon visade att jag hade visst gjort rätt men skulle bara lita mer på mig själv så skulle det sista ge med sig. Ooooh vad rätt hon hade för från och med den kursen så har Cimba och jag förstått varandra och vetat vad vi ville tillsammans;)

Sen den tiden har jag aldrig ångrat min tid med Cimba utan njutit av varje stund med honom:)

Den första tiden med Cimba i vår familj bestod av att bära ut honom och ställa honom på gräsmattan så han gjorde sina behov. Sen sprang han in och la sig på sin filt i köket igen.

Troligen blev han sur för att "gammelmatte" bara kom ner till oss och lämpade av honom här hos oss:(

Så min första tanke var att han vantrivdes hos oss och vi gjorde något som var fel för honom. Men allteftersom tiden gick så fann han sig till rätta mer och mer. Vi gick en unghundskurs tillsammans som han klarade galant. Han var en otroligt lättlärd hund som gjorde allt man sa till om, förutom då när det regnade hela tiden vid kursen och matte sa att han skulle sitta, det var äckligt för då blev man ju blöt om rumpan;) Som avslutning hade dom ett hundrace, det var det första av flera hundrace han vann. För han var en hejare på att springa fort;) vilket han också verkligen älskade att göra.

Sen träffade vi på en kompis i samhället vi bodde i, han hette Tjabo och var en blandning mellan rottweiler och labrador. Dom var i samma ålder så vi gick hundkursen tillsammans och träffades väldigt ofta för att gå promenader eller för att hundarna skulle få busa av sig.

Sen träffade vi "gammelmatte" vid flertalet tillfällen så han fick busa och leka med syskonen och även med föräldrarna, vilket han uppskattade.

Till vardags så tog vi timmeslånga promenader i skogarna där vi bodde, där Cimba fick springa av sig och nosa. Dessutom körde vi lite hopp och balansövningar vid omkullvälta träd bl.a

Att gå upp på morgonen och klä på sig för en skogspromenad var något som uppskattades av Cimba men mindre av min dotter som var runt 4-5 år  just då. Men eftersom det inte var något förhandlingsbart när man skaffat hund så var det bara att göra så oavsett vad man tycker som liten flicka;) och när man väl kommit ut så gick det ju riktigt bra:)

När denna kull på 8 syskon blivit 8 veckor så hade dom flesta fått egna hem, men det fanns två killar och en tjej kvar. När dom var ungefär 13 veckor gamla så ringde jag på denna annons och hoppades att det fanns någon valp kvar till mig.

Jag hade funderat på att skaffa antingen en storpudel eller en boxer. Orsaken till att jag valde mellan dessa raser var att storpudel är bra för barn med allergi och vår son visade allergi mot katter, så därför tänkte vi att det kanske skulle vara mer lämpligt för hans skull. Boxer var en ras jag alltid tyckt var snygga och jag ville gärna ha en ras som krävde en del. Men jag hade nog aldrig mött någon innan, så det var väl ett litet vågspel.

När jag då ringde uppfödaren om att komma och titta på valparna, så hade vi sagt att valpen Cimba nog skulle passa för oss. Vi kom dit och tittade, våra barn var så hundrädda så dom satt uppkörda på en kista i hallen medan valparna stod nedanför och bara ville leka:) Tänkte genast: Hjälp vad har vi gett oss in på.

Men efter ett tag så vande sig barnen och dom kom på att hundarna nog inte var så farliga ändå. Cimba höll sig en bit ifrån oss, medan hans bror Cidro höll sig tätt till oss och vek inte av från vår sida under hela tiden vi var där. Så uppfödaren sa att det nog var han som skulle passa bäst för oss. Sagt och gjort, vi tog med oss Cidro hem och fick med pengar för att göra besiktningen av valpen hos vår vetterinär för att vi skulle slippa åka fram och tillbaka för att detta skulle göras hos uppfödaren.

Från det att vi kom hem så var lille Cidro som en skugga hos oss, han följde efter vart vi än gick. På tomten räckte det att visa honom var gränsen gick för att han skulle stanna på den gränsen. (vi hade inte staket runt hela tomten nämligen) Så han fann sig till rätta direkt.

Dagen efter hemkomst så åkte vi till veterinären och hon kollade upp honom och skulle lyssna på hans hjärta när hon bara stannade upp och lyssnade och lyssnade............... Sen blir hon helt allvarlig och säger att han har ett jättekraftigt blåsljud på hjärtat, lät som ett lokomotiv. Vi fick själva lyssna för att förstå vad hon menade. Detta var en enorm chock för hela familjen. Hur skulle vi göra????

Vi tar kontakt med uppfödaren och hon blir lika chockad för Cidro var den mest aktiva i hela kullen och hade inte visat något som helst symtom på problem med hjärtat. Men vi valde, speciellt för våra barn, att lämna tillbaka Cidro och få ta över Cimba efter att han blivit besiktad.

Det dröjde ytterligare någon dag så kom uppfödaren med Cimba till oss, det var på den bild där han sitter i famnen hos Liisa på vår trappa.

Detta var dagen då Cimba klev in i vår familj och i vårt hjärta!!!!

För 11 år sedan så föddes en kull på 8 valpar i Jönköping. Just vid det tillfället så visste jag inget om detta, för jag hade inte bestämt om jag hade tid och plats för en hund i mitt liv. Jag har alltid haft en stor önskan att skaffa hund, men tillfället har inte funnits och inte heller pengarna att köpa hund.

Men sen ändrades allt väldigt plötsligt för jag skadade mig ganska allvarligt genom att klyva av min tumme i en vedklyv, så efter 8 timmars operation så fick dom tummen på plats om än lite kortare. Efter en lång och kämpig rehabilitering så fick jag en summa utav försäkringsbolaget som möjliggjorde köp av hund. Att då få hem denna valp gjorde att fortsatt rehabilitering gick bättre.

Det var då Cimba kom in i mitt liv, denna lilla härliga hund som fick oss i familjen att inse att en hund kan betyda så mycket!! 

Tänkte några gånger framöver ge en liten tillbakablick på Cimbas liv med oss, tyvärr är bildkvalitén inte den bästa för digitalkamera fanns inte när Cimba föddes och framåt, utan bara pappersfoton som jag nu försökt fota av så gott det går:) Så håll till godo!

Idag blev saknaden efter Cimba påmind igen, för på första jobbet idag så har dom 2 st boxertikar som kommer springande och möter en på det sätt som bara en boxer kan göra. Nämligen med vispande svans och glada grymtningar och fnysningar, jag brukade kalla Cimba för korsning mellan hund och gris;) för han såg ut som en hund men lät som en gris:)

Så när jag kom hem från jobbet och hade vilat mig lite så tog jag mina två flickors tre hundar till skogen för att göra av med lite hundlängtans-krafter:)

Hittade en bild som är minst 6 eller 7 år gammal där Cimba hade fått busa av sig med en boxerkompis, Nova. Det var alltid glädjen att få busa med en likasinnad, som kunde läsa av honom på rätt sätt. Så är det väl med dom flesta raser att dom känner igen sina släktingar.

Ska troligen få åka och hälsa på valparna igen nästa vecka. LÄNGTAR så man blir tokig efter att få ta hem lilla Zizo:)

Måste bara visa en bild på en vy över en sjö vi åkte förbi denna kväll. Tyvärr blev inte bilden den bästa och ett par moln förstörde det finaste några sekunder innan vi fick fram mobilen för att fota, men man kan ändå se hur fin färg solen hade när den precis skulle gå ner vid sjön.

Det var helt vindstilla så sjön såg ut som en spegel.

Det är inte ofta man tar sig tid att stanna för att se på något sånt här tyvärr. Livet har för hög fart hela tiden, så stressen gör att man inte tror att man hinner stanna upp. Ibland får man faktiskt tvinga sig att stanna och njuta för att lära sig att uppskatta dessa enkla och gratis saker :)