Kommer på olika härliga minnen från Cimbas tid hos oss.

Allt var inte guld och gröna skogar precis! Jag glömmer aldrig den gången han som unghund käkade upp vår vattensäng!!! Han var ensam en stund på kvällen och när vi kom hem vid niotiden så regnade det vatten i köket från ovanvåningen. Gissa om vi blev chockade!!! Men det hade även Cimba blivit, han hade aldrig upplevt regn inomhus, och han gillade inte ens regn utomhus;)  Han vägrade att gå ut om det regnade och han hatade vattenpölar, så regn och vatten på golvet inomhus var väl ändå för mycket!! Så alla våra handdukar som fanns i huset gick åt för att torka upp allt vatten, närmare 500 liter, för hälften av vår vattenblåsa hade runnit ut. Resten av de 500 litrarna lyckades vi hiva ut genom en slang från fönstret i vårt sovrum.

Vi behövde inte säga ett ord till Cimba om vad han gjort för han mådde dåligt som det var. Och vi fick sova på madrasser den natten och några veckor framöver. Vi fick hugga upp taket i köket och dra fram all sågspån som dom isolerat med och sen göra om hela taket och tapetsera om och dra ut mattan i köket och göra om det. När vi var mitt uppe i allt detta kändes det hopplöst och Cimba var nästan till salu då. Men när man ser tillbaka på det så får man ju nästan tacka honom för det nya köket vi fick genom försäkringspengar=)

Detta var ett av alla minnen som dök upp i huvudet!

Idag fick jag ett underbart samtal på min mobil när jag jobbade: Valparna hade kommit och jag skulle få köpa en av dom!!!!!!!!!!!

Hade hittat en intressant annons på blocket för en tid sedan om att det väntades borzoi-valpar!!  Så jag chansade och skrev en liten rad och berättade om mig och min familj. Dessa härliga människor hörde av sig och sa att dom gärna höll en valp åt mig. Mitt i allt detta elände skulle jag ju behöva avliva min lilla prins, Cimba, så jag visste inte riktigt hur allt skulle gå. Men dom var förstående och lovade att hjälpa till med allt. Så när dom ringde denna dag så blev jag så glad:)

Dom berättade att allt gått bra med valpningen och att det blev tre hanar och en liten tikvalp. Lyckan var fullständig för jag ville ha en hanvalp och det fanns tre att välja mellan. Jag har tänkt mig att prova på lite LC så då ska det gärna vara lite jakt i den lille, så vi får se vem av dom tre det blir som blir bäst för mig.

Att tiden läker alla sår stämmer, men saknaden blir alltid tuff vid vissa tillfällen. Saknaden efter min kära Cimba kommer och går hela tiden.

Han var en fantastisk kamrat i vått och torrt. Han älskade alltid att följa med oss på jobben och hoppade gladeligen in i bilen. Så varje gång vi ska iväg på ett jobb så tänker jag alltid på Cimba och att han skulle älskat att följa med:(

Vissa dagar är tyngre än andra!!

Detta var min svåraste dag:( Efter mycket övervägande och ältande så var jag tvungen att fatta beslutet: Min älskade Cimba skulle få somna in.

Han har varit en toppenhund på alla sätt. Han har hjälpt många hundrädda barn att bli av med rädslan. Han var alltid lyhörd för vad vi i familjen tyckte om saker och ting. Han har alltid tröstat när någon mått dåligt, speciellt när min äldsta dotter blev mobbad i skolan. Då vek han inte av från hennes sida förrän hon mådde bättre igen.

Han föddes med ett litet blåsljud på hjärtat, men det höll sig på samma nivå hela hans liv. Han var en kärnfrisk hund i 9 år, men sen började olika saker dyka upp med hans kropp. Han fick cancer, så en gång opererade vi bort en större knöl på baksidan av han vänstra lår. Han blev piggare ett tag. Men sen fick han mer och mer svarta utslag över huden som var en form av cancer. Detta verkade han inte ha ont av, men han var alltid en glad "skit" som älskade livet så han visade aldrig exakt hur han mådde.

Det som fick mig att fatta det tunga beslutet var att han hjärta stannade vid flertal tillfällen, speciellt om han sprang för mycket eller visade för mycket glädje. Då fick vi springa fram till honom och slå igång hjärtat på honom. Det lyckades alltid som tur var:) Men att tvinga en levnadsglad boxer, som föds glad och dör glad, att vara i stillhet är inte rätt. Jag lovade både mig själv och Cimba att han skulle få vara pigg och glad hela sitt liv, den dag han inte orkade vara positiv så skulle han få somna in med stor heder. Jag skulle aldrig behålla en hund för min egen del utan alltid tänka på hundens bästa.

Så när dagen kom så tog han och jag en härlig skogspromenad i sakta mak, han orkade inte så mycket längre utan blev väldigt fort trött. Vi satte oss i skogen och njöt av utsikt och dofter, och bara njöt av varnadras umgänge. Vi gick hem och han fick sitt favoritgodis, grisknorr. Han åt med stor entusiasm:) Sen fick han göra en sak som han bara älskade: Åka bil, om så bara till veterinären. Han fick till och med stanna kvar i bilen för att få somna in där. Ett STORT TACK till veterinär Lucie i Höör för att hon och hennes man tog så god hand om oss i denna svåra stund. Hon hade också lärt känna Cimba och tyckte mycket om honom, vilket hon visade när hon sa hej då till honom.

Cimba somnade lugnt och stilla med mig, mina två flickor och min lillasyster bredvid sig. Jag kan med stolthet säga att min lilla Cimba aldrig behövt lida i onödan utan fått ett härligt hundliv från början till slut.

Jag saknar honom så det gör ont, men vet att han inte behöver lida.

Jag känner stor tacksamhet att jag fått äga honom och lära känna honom under 11 års tid!!!

Snacka om att vara utslagen =)