Kommer på olika härliga minnen från Cimbas tid hos oss.

Allt var inte guld och gröna skogar precis! Jag glömmer aldrig den gången han som unghund käkade upp vår vattensäng!!! Han var ensam en stund på kvällen och när vi kom hem vid niotiden så regnade det vatten i köket från ovanvåningen. Gissa om vi blev chockade!!! Men det hade även Cimba blivit, han hade aldrig upplevt regn inomhus, och han gillade inte ens regn utomhus;)  Han vägrade att gå ut om det regnade och han hatade vattenpölar, så regn och vatten på golvet inomhus var väl ändå för mycket!! Så alla våra handdukar som fanns i huset gick åt för att torka upp allt vatten, närmare 500 liter, för hälften av vår vattenblåsa hade runnit ut. Resten av de 500 litrarna lyckades vi hiva ut genom en slang från fönstret i vårt sovrum.

Vi behövde inte säga ett ord till Cimba om vad han gjort för han mådde dåligt som det var. Och vi fick sova på madrasser den natten och några veckor framöver. Vi fick hugga upp taket i köket och dra fram all sågspån som dom isolerat med och sen göra om hela taket och tapetsera om och dra ut mattan i köket och göra om det. När vi var mitt uppe i allt detta kändes det hopplöst och Cimba var nästan till salu då. Men när man ser tillbaka på det så får man ju nästan tacka honom för det nya köket vi fick genom försäkringspengar=)

Detta var ett av alla minnen som dök upp i huvudet!