För 11 år sedan så föddes en kull på 8 valpar i Jönköping. Just vid det tillfället så visste jag inget om detta, för jag hade inte bestämt om jag hade tid och plats för en hund i mitt liv. Jag har alltid haft en stor önskan att skaffa hund, men tillfället har inte funnits och inte heller pengarna att köpa hund.

Men sen ändrades allt väldigt plötsligt för jag skadade mig ganska allvarligt genom att klyva av min tumme i en vedklyv, så efter 8 timmars operation så fick dom tummen på plats om än lite kortare. Efter en lång och kämpig rehabilitering så fick jag en summa utav försäkringsbolaget som möjliggjorde köp av hund. Att då få hem denna valp gjorde att fortsatt rehabilitering gick bättre.

Det var då Cimba kom in i mitt liv, denna lilla härliga hund som fick oss i familjen att inse att en hund kan betyda så mycket!! 

Tänkte några gånger framöver ge en liten tillbakablick på Cimbas liv med oss, tyvärr är bildkvalitén inte den bästa för digitalkamera fanns inte när Cimba föddes och framåt, utan bara pappersfoton som jag nu försökt fota av så gott det går:) Så håll till godo!

Idag blev saknaden efter Cimba påmind igen, för på första jobbet idag så har dom 2 st boxertikar som kommer springande och möter en på det sätt som bara en boxer kan göra. Nämligen med vispande svans och glada grymtningar och fnysningar, jag brukade kalla Cimba för korsning mellan hund och gris;) för han såg ut som en hund men lät som en gris:)

Så när jag kom hem från jobbet och hade vilat mig lite så tog jag mina två flickors tre hundar till skogen för att göra av med lite hundlängtans-krafter:)

Hittade en bild som är minst 6 eller 7 år gammal där Cimba hade fått busa av sig med en boxerkompis, Nova. Det var alltid glädjen att få busa med en likasinnad, som kunde läsa av honom på rätt sätt. Så är det väl med dom flesta raser att dom känner igen sina släktingar.

Ska troligen få åka och hälsa på valparna igen nästa vecka. LÄNGTAR så man blir tokig efter att få ta hem lilla Zizo:)